Gicléetryck - varför?

Sökformulär

Gicléetryck - varför?

Färgstänk, Öga för färger

Har senaste tiden blivit varse om att det florerar en del udda uppfattningar om Gicléeprint, att det är så mycket bättre än ett print från en bläckstråleskrivare. Då undrar jag om man vet vad ett s.k. Gicléetryck är.

Först lite bakgrund, för oss i den grafiska branschen har provtryck alltid varit en del av repron, att före själva trycket kunna kontrollera färger, kvalitet m.m. vid fyrfärgstryck. Från början var de kemiska provtryck, Cromalin eller i dagligt tal en Croma. Kom senare andra fabrikat t.ex. Matchprint. Dessa provtryck gjordes kemiskt från de tryckfärdiga filmerna. Behövdes det göras justeringar i färg var man tvungen att göra nya filmer. När det i slutet av 80-talet blev mer digitaliserat och filmer kunde köras ut i färdigt utskjutet format kom behovet och möjligheten att kunna göra ett provtryck innan själva rippningen av färdiga filmer. För att göra det lite kort är bläckstråleutskriften en av dessa digitala provtryck.

Iris printer skapades 1985 av Iris Graphics, 1990 förvärvades Iris Graphics av israeliska Scitex som också tillverkade fotosättare (har själv haft en av deras trumsättare 50x70 cm). Då användes Iris för att göra provtryck. Självklart var kvalitén mycket bra, det handlar ju om att göra en utskrift för att simulera det färdiga trycket. Problemet på den tiden var bläcket, som blektes ganska snabbt men för provtrycket hade det ju knappast någon betydelse.
Graham Nash från grupperna The Hollies och Crosby, Still Nash & Young var också en inbiten fotograf/fotokonstnär och i slutet av 80-talet började han experimentera med bilder på en Mac. Han blev mycket imponerad av utskriftskvalitén på Iris. Problemet var som sagts bläckets hållbarhet samt att den inte kunde köra tjockare papper men Nash köpte och byggde om en Iris och bläcktillverkare tog fram mer beständiga bläck.

På den tiden hade orden inkjet och digital prints en dålig klang. Jack Duganne som jobbade med print på Nash Editions ville ha ett namn som hade en bättre klang för de fine-art print de producerade. Man tog då det franska ordet Giclée som betyder spruta, stänk. Ordet är lite svårt att använda i franskan idag eftersom det som slang också betyder en manlig utlösning.

Att nu 25 år senare använda ordet Giclée känns inte rätt, inkjet printing har inte längre samma dåliga klang. Dagens färgomfång, färgstabilitet och arkivbeständighet överträffar allt vad Iris Gicléetryck kunde åstadkomma. Att fortsätta att använda sig av ordet känns för mig mest som man vill låta det framstå som något annat än vad det egentligen är, att få den oinsatta att tycka det är något helt speciellt. Museum och konstgallerier benämner inte detta längre som Giclée utan vid sitt rätta namn pigment ink prints eller bläckstråleutskrift med pigmentbläck. 
Det vore bättre att vara transparent och märka utskrifterna med vilket papper de är printade på och med vilket bläck, eventuellt också vilken maskin. Ett bra pigmenterat bläck printat på ett bra papper uppfyller med råge de kriterier som florerar för s.k. Gicléeprint, en hållbarhet på minst 60-70 år. 25 år är en lång tid i den grafiska/fotografiska branschens utveckling.

I slutändan är det ändå konstnären/fotografen som ska godkänna utskriften, om det är en reproduktion, att den i kvalitét och färg överrensstämmer med originalet.